Kort om mig
Jag är författare, skådespelare, dramatiker och en av de konstnärliga ledarna för Teater Barbara i Stockholm. På teatern skriver jag och spelar ofta för barn och unga. Jag turnerar mycket i hela landet och skriver ofta på hotell (väldigt skönt att det inte går att ha tvättstugan, måla om stolarna, eller bokföra ...). När jag inte spelar teater eller skriver lagar jag gärna vegetarisk mat eller bakar tårtor.
2017 kom min debutroman Down under(Gilla Böcker/Lilla Piratförlaget), och den är en till stora delar självbiografisk berättelse om den svåra balansgången mellan att försöka passa in och samtidigt vara sann mot sig själv.
Hösten 2019 gav jag ut unga vuxna-romanen Hästpojkarna (även den på Gilla Böcker/Lilla Piratförlaget. Den fick Nils Holgersson-priset och var nominerad till Nordiska rådets Litteraturpris.
Handling:
Anton har nyligen tagit studenten och fått jobb inom hemtjänsten. En av dem han besöker är Alexander Kovac, en snart hundraårig man som inte pratar och som vägrar lämna sitt kök. Under ett arbetspass upptäcker Anton att gubben svarar honom genom att stöta med käppen i golvet. De börjar kommunicera, och i vardagsrummet hittar Anton foton på hästar och cirkusartister, och ett brev från Gestapo. Vad har den gamle egentligen levt för liv?
I tjugotalets Tjeckoslovakien växer två pojkar upp på ett barnhem. När den ena behandlas illa, rymmer de och får jobb på en cirkus där de utför de mest häpnadsväckande konster på hästryggen. Cirkusen tar dem vidare till Berlin och den mytomspunna och normbrytande klubben Eldorado. Medan pojkarna börjar förstå vad de egentligen känner för varandra, tar nazisterna makten och samhället hårdnar snabbt omkring dem. Hästpojkarna utspelar sig växelvis i nutidens Stockholm och 30-talets Berlin, och följer olika generationer av hästpojkar.
2021 kom min första "rena" vuxenroman – INTE DÖD ÄN (Romanus & Selling förlag) som beskrivs så här:
"Först ser han ingenting. Hör bara en liten pojkes röst i sitt huvud.”
När Elis vaknar upp på hjärtintensiven inser han att det brådskar att få svar på frågorna som följt honom genom livet.
Från sjuksängen får han möta de som betytt mest för honom. Den han kallade mor, och den han kallade morsan, första kärleken och kvinnan han gifte sig med. Han får tillgång till de avgörande ögonblicken: jularna som fosterbarn i Dalarna och mötet med musiken. Hans liv har gått hand i hand med det moderna Sveriges framväxt, där staten tog hand om sina medborgare medan jazzen övergick i pop. Han möter också den högst levande Tony, sjuksköterskan som vågar skoja om döden.
Inte död än är en gripande sorgesång över folkhemmet och en roman om livet – så som det blev.
Efter de rosade ungdomsromanerna Down Under och Hästpojkarna gör Johan Ehn med Inte död än sin skönlitterära debut för vuxna.
Vad jag gör under författarbesöken
Eftersom jag har en lång erfarenhet av historieberättande från och för scenen, så pratar jag gärna om skillnaden mellan att skriva pjäser och att skriva böcker. Hur jag som pjäsförfattare samarbetar med en massa andra funktioner; regissör, kostymör, scenograf, kompositör, skådespelare etc. Alla dessa är med och formar och tolkar berättelsen. När jag skriver litterärt så är jag alla dessa personer – ensam. Det är jag som bestämmer hur mina karaktärer ser ut, i vilket rum de befinner sig i, hur de uttrycker sig. De kan inte röra sig av sig själva utan behöver hjälp med en så enkel sak som att hälla upp ett glas vatten. Jag älskar att ha den här makten – de är alla i mitt våld och måste göra som jag bestämmer, men det är inte lätt. För det är också krävande att hålla i alla trådarna själv.
När jag pratar om Down under – som bygger på min egen uppväxt – berättar jag om hur jag som nittonåring (precis som min huvudkaraktär Jim) lämnar Stockholm bakom mig för att bli en ny och bättre version av mig själv – i Nya Zeeland. Jag flyttade in hos min farbror och faster, skaffade jobb och försökte bygga upp en tillvaro. En dag hämtade min faster mig efter jobbet, körde in til Auckland och lämnade mig på gatan. Jag kunde inte bo hos dem längre, eftersom de hade förstått att jag var homosexuell.
Jag berättar om tiden jag växte upp i, om mina personliga upplevelser men även om kopplingar till samhällets och världens syn på HBTQ-personer genom tiderna. Jag berättar också om hur det är att ta sina egna minnen och göra om dem till en fiktiv berättelse. Hur det känns att t ex basera romanfigurer på sina egna föräldrar, och hur märkligt det var att slå ihop tre verkliga personer till en – för att det funkar bättre för boken.
HÄSTPOJKARNA – i samband med tillblivelsen av boken gjorde jag mycket research. Den utspelar sig till stor del i 1920-talets Tjeckoslovakien och 1930-talets Berlin. Jag gjorde en resa där jag följde mina "killar" Janek och Sasha – från Sázava, en by utanför Prag där jag har placerat barnhemmet de växte upp på, längs med floden när de rymmer i en eka, till cirkuslivet som till slut tar dem till Berlin. Jag fick stor hjälp på Schwules Museum i Berlin med att vaska fram vad som försiggick på varitéklubbarna och de hemliga medlemssällskapen för HBTQ-personer under Weimareran. Jag berättar om doktor Magnus Hirschfeldt och hans Institut för Sexualvetenskap, som i början av 30-talet hade fyrtio personer anställda, drev forskning kring samkönad sexualitet och höll öppna föreläsningar på torsdagskvällarna - om transfrågan. Och om när nazisterna tog över, hur de den 6 maj 1933 slog ner de anställda, förstörde tusentals fotografier och forskningsrapporter, och brände över 20 000 böcker i det första av många bokbål på Operatorget den 10 maj. Jag visar bilder från resan, blandat med historiskt material, och gör en koppling mellan historien och den tid vi lever i idag.
Så här säger Louise Wellrath-Olinder, på Martin Koch-gymnasiet i Hedemora:
"Vi har läst och arbetat med romanen Hästpojkarna av Johan Ehn i våra årskurs 3:or på gymnasiet i kursen svenska/svenska som andraspråk 3. Arbetet börjar med att eleverna får en läsplan samtidigt som de får romanen. Vi har delat in romanen i tre delar som fått var sitt tema; “Janek och Sasha, Anton och Alexander”, “Relationer och hot” samt “Vändpunkter och slutet”.
Romanen innehåller flera teman som våra elever känner igen sig i, Antons situation på sitt arbete i hemtjänsten, men samtidigt blir eleverna också lite ängsliga över hans nyfikenhet när han är hemma hos Alexander.
Eleverna och vi lärare fascineras av Janek och Sashas cirkusliv. Men här kan några av våra elever, framför allt pojkar med annat modersmål, känna sig obekväma av Janek och Sashas relation och hur den utvecklas. Eftersom vi lärare (Louise och Hasse) också är historielärare blir det även mycket diskussioner kring det som händer på Eldorado och i Berlin på 1920–30-talet. Men vi tror också att romanen inte lämnar eleverna när de har läst ut den eftersom den inte lämnar oss lärare, vi återkommer ofta till Janek och Sasha på olika sätt i våra samtal. Berättelsen följer med läsaren i livet precis så där som en god roman ska göra.
Vår önskan att låta eleverna träffa en författare och då särskilt författaren bakom romanen Hästpojkarna, som väckt så mycket tankar och livliga diskussioner i våra boksamtal. Eleverna förbereder frågor att ställa till Johan och vår heldag (två stycken hittills) tillsammans med Johan är lyckad av flera anledningar, dels att eleverna var och blir än mer engagerade när Johan berättar om bakgrunden till Hästpojkarna, men också mötet i sig, att vi har haft förmånen att ha Johan hos oss en hel dag har betytt mycket. Det har varit väldigt bra att kunna ge eleverna detta i slutet av deras gymnasiestudier."
INTE DÖD ÄN – är en berättelse om försoning, ett förlorat folkhem och de möten som förändrar våra liv. Här är länk till en intervju jag gjorde som tar upp en del av det jag pratar om. samband med boken https://www.selmastories.se/artikel/johan-ehn-inte-dod-an-intervju/
Verkförteckning
Down under – 2017
Hästpojkarna –2019
Inte död än – 2021
Kommande 2024:
Sitt ner, primitiva människa (vuxen)
Kollokillen (9-12)
Fotograf: Ola Kjelbye
Information
Kategorier
Prosa
Dramatik
Ungdom
HBTQ
Målgrupp
Högstadium
Gymnasium
Vuxen
Medlem i
Författarcentrum Öst
